Alive tactics by Franciskus Urban

Alive tactics by Franciskus Urban

Något litet om det mesta och nödvändigaste i livet

+

'Min sanning' - vår tids stora livslögn

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Wed, June 29, 2016 11:53:55

Har du någon gång hört frasen ”det är min sanning”? Kanske har du själv, i någon diskussion, hävdat en ståndpunkt med att ”den är sann för mig”? Vet du; det duger inte. Varken som argument eller bärare av det som är sant.

Problemet med detta är att såväl sanningsbegreppet som sanningen i sig relativiseras. Man har idag kommit att använda ordet sanning i stället för åsikt. För visst låter det mer trovärdigt att hävda ”sanning” i stället för ”jag tycker”. Även om det inte är mer än just en högst privat föreställning. Men det handlar om mer än bara språkligt slarv. Det är en nedmontering av vår förståelse av vad sanning är. För sanningen finns oberoende av vår förståelse av den.

Stor del av de villkor människan idag brottas med: vilsenhet, osäkerhet, psykisk ohälsa, egoism och individualism, har en koppling till att sanningen relativiseras. Vi lärs och förutsätts idag att själva forma våra liv utifrån egna önskemål och passioner. Och för att det skall låta sig göras krävs att den gemensamma måttstocken – sanningen – bryts ner, så att var och en, ofta utifrån känslor och trender, kan forma sin egen verklighet för att legitimera den privata sfärens beslut och handlingar.

I detta är inget längre heligt. Inga områden är fredade. Allt är möjligt att relativisera - inte minst vad vi definierar oss som. Detta trots att fysisk realitet och biologi visar på annat. Säger jag, exempelvis, att jag är kvinna så äger det större giltighet än vad födelseattesten säger. För att jag känner för det. Just nu. För att det är ”min sanning”.

För litet sedan stötte jag på en annons för en bok. Den heter ”Dina sanningar” och verkar vara rena läroboken i relativism. Eller så har författaren bara valt att slå mynt av pågående utveckling. Hur som bidrar den till att föra oss än längre in i lögnen. På bokens marknadsföringssida (jag bjuder på länken lite längre ner) står att läsa:

”’Dina sanningar’ handlar om vardagen och om vilka tankar och sanningar som formar den. Vill du lära dig att hantera och ta dig förbi de dagliga friktionerna som ställer sig i vägen för ett lyckligare liv? Då ska du läsa den här boken. Steg för steg vägleder författaren dig genom sanningar, tankar, känslor och reaktioner. Du får konkreta och handfasta råd på hur du förändrar och skapar din verklighet, precis så som du vill ha den. / Boken hjälper dig att sluta leta efter fel hos dig själv och andra. Den stödjer dig i att utveckla relationen till dig själv, din partner, dina vänner & arbetskamrater. Den tar fasta på och utgår från vardagliga situationer som ofta leder till slitage och onödigt krävande inre och yttre konflikter. / Den här boken handlar om livet som det verkligen är, och förslag på hur du kan välja att leva det. Den här boken är här för att förändra ditt liv.” (http://dinasanningar.se/)

Om man nu inte ställer upp på detta utan förstår att en människa, lika väl som det samhälle hon lever i, behöver fast mark att stå på och normer att hålla sig till. Vart söker man sig då? Om föräldrar önskar ge sina barn en stabil grund som vägledning, var finner de sådan skolning? Kyrkan borde vara ett gott svar eftersom hon i alla tider burit på tradition och normer. Tänk då när det är dags för konfirmation; när mamma och pappa möts av följande information på en Internetsida för blivande konfirmander:

”Vad spelar du för roll? Är du värd något?
Givetvis funderar du på det. Det gör de flesta. Och andra saker med – som varför saker ibland är som de är, och om det verkligen är ok eller ens någon slags mening med att de är som de är. / Vi svarar inte på allt, för vi har inte alla svaren. Det vore fånigt att påstå. Men vi pratar om det. Vi pratar om allt, nämligen. Visst, vi pratar om tro. Det vet du. Men när man pratar om tro, så blir det att man pratar om mycket annat. Som frågorna ovan, till exempel. Vi ser det som så att konfirmationsläsning handlar om att skapa sig en uppfattning och en bild av världen, sig själv och andra. Om varför och om hur. Den uppfattningen skapar du själv, genom att prata med andra. / När vi under tiden berättat vad vi tror på, då får du själv bestämma vad du tror. Eller inte tror. Oavsett vilket är vi säkra på att det ger dig någonting. Kanske svar, men framför allt ett nytt sätt att se på världen och människor omkring dig. Och antagligen på dig själv också.”


Texten, som ligger väl i linje med boken ’Mina sanningar’, finns att läsa på en webbplats som heter ”Tro på dig”. Den tillhör och drivs av församlingar i majoritetskyrkan i Sverige. (http://www.tropadig.se/).

Det kan tyckas vara väl stridslystet att nämna detta. Gud vare min själ nådig. Men detta är viktigt. Detta är avgörande ting för en kristen människa. Det handlar om saligheten och evigheten. Detta är, bokstavligt talat, en fråga om liv och död.

Det är ingen hemlighet att det inom kristendomen finns varierande förståelse av den kristna tron och läran. Samtidigt fortsätter sekulariseringen och allt fler växer upp utan en levd erfarenhet av den grund som en gång formade vår civilisation – den Kristna Kyrkan. Den stora frågan idag är hur vi på nytt kan styra in till samma trygga hamn och så rädda fler människor undan likgiltighetens tyranni.

I söndags, då temat var lärjungaskapets sändning, närmade jag mig detta stora:

”Påfrestningarna på människan har aldrig varit större än idag. I ett allt mer osäkert klimat, där människan indoktrineras in i föreställningen att hon måste konstruera sig själv och sin egen sanning, kommer tillvaron en dag att kollapsa. / Sällan eller aldrig har behovet av sanning och sans varit så stort. Därför är de ord som kallade apostlarna aktuella just nu. För det är med sanningen allt börjar. Det är insikten i att vi måste förhålla oss till och bottna i Sanningen. Om vi som civilisation och kultur inte har samma förståelse av vad sanning är, kommer allt till slut att lösas upp. / Våra kallelser ser olika ut. Det handlar inte enbart om kyrklig tjänst eller ett liv i kloster. Äktenskapet, yrkesval, att ge av sig själv ideellt kan vara kallelser och att vi i våra olika situationer och miljöer är beredda att vara vittnen. Vi sänds ju de facto ut som troende, döpta, lärjungar i liturgins avslutning; ut i vardagen. Men alla kallelser börjar med den brytpunkt där allt släpps och steget in i det nya tas. Och som ett sanningens vittne är det omöjligt att klamra sig fast i den gamla lögnen.”

Hela predikan återfinns via följande länk:

Relativismen är en modernismens farsot. Motmedlet är sanning och även om det intellektuella planet inte är det enda, är det i sanningen vi måste ta vår utgångspunkt. Det är i Sanningen vi måste börja leta efter svaren och vägen framåt. Men inte i ”min sanning” utan i Guds Sanning.

Fr. Franciskus Urban
präst i Nordisk-katolska kyrkan


Ett boktips: ’I Sanningens tjänst’
”Människan behöver inte fly in i sagans eller fantasins värld för att bli varse dramatik. Kampen mellan gott och ont utspelas ständigt och vid en front utkämpas slaget om den sanning som i den senmoderna ("postmoderna") eran kommit att relativiseras. 'I Sanningens tjänst' vill, i form av ett kyrkoårs predikningar, visa på att Sanningen inte är en obskyr idé; ingen ideologi bland andra, utan realitet; en person. Sanningsanspråket är, i Kristen tro och lära, inte en fråga om makt, utan en förutsättning för en rad fundamentala principer och ett gott liv.” (’I Sanningens tjänst’, 2016)

http://www.adlibris.com/se/bok/i-sanningens-tjanst-9781364745479




…till sanningen

Sant kan ingenting bli
Bara förhålla sig till:
i riktning till eller från

Sant kan ingenting bli
Blott verka i relation till;
antingen för eller emot

Sant kan ingenting bli
som inte är av evighet
och före allt…


(Ur diktsamlingen 'Större än')





  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post316

Nu är den här!

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Tue, May 17, 2016 13:59:39


Är det sant, det som sägs, att det pågår en islamisering? Är det meningsfullt att prata om och är det ens tillrådligt? Kan ett land över huvud taget ”islamiseras”? Vilken roll spelar rädslan för det okända? Vad, om något, kan hjälpa oss vidare och framåt som människor?

Kyrkan – garanten mot islamisering skrevs i februari 2015 och publicerades då elektroniskt. Sedan dess har mycket hänt i samhället. Debatten har stundtals varit hetsig. Men har den lett till något konkret hållbart? Nu kommer essän, som fortfarande är brännande aktuell och angelägen, ut som bok. Den beräknas finnas i handeln i de nordiska länderna mitten av maj 2016.

ISBN: 9781367769144

Nu är boken tillgänglig hos bland andra: Amazon.com, Arken i Lund, Barnes & Noble, Blackwell, Bokus och Bibliotekstjänst.

- ”Jag vet att jag med denna text kommer att stöta mig med såväl politiska som andra intressen, ja med stora delar av det sekulariserade samhället. Men när vi utgår från att människan är en Guds skapelse finns ingen annan väg. Då kan vi inte sätta vår tillit enbart till världsliga furstar. Vi måste hitta tillbaka till de rötter som en gång formade vår civilisation.” (Franciskus Urban Sylvan)

Boken distribueras genom Ingram - världens största bokdistributör.
Boken marknadsförs genom välvilligheten med mun-till-mun-metoden.

Ladda gärna ner pressmeddelandet här.

  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post315

Ord och ingen schlager

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Sat, May 14, 2016 10:49:47
Förlåt om jag stör i melodifestivalyran, men vi behöver prata klarspråk.

Är du en av alla dem som berömmer dig om att leva i ett land som bygger på kristna värderingar? Vill du att dina barn skall växa upp med samma? Eller med andra? Kanske önskar du dem en tillvaro helt utan fungerande normer? Det finns bara ett sätt för barnen att få växa upp med, förstå och omfattas av det du önskar dem och det är att du lämnar det vidare.

Just nu är boken ’Kyrkan – garanten mot islamisering’ på väg ut i bokhandeln. I den beskrivs just detta, att för att ett samhälle skall kunna fungera utifrån kristna värderingar och normer så måste det finnas livs levande människor – sådana som du och jag – som praktiserar kristen tro och tradition. För detta är Kyrkan en absolut nödvändighet - garanten.

Men få vill ens närma sig frågan att Kyrkan är garanten. Inte ens då det handlar om islamisering. För de flesta som motsätter sig islamisering vill inte heller erkänna Treenig Gud. Inte ens de många som kalla sig kristna vill höra på det örat. Även de vill hålla det lite lagom. Även de sätta sin egen vilja främst och tilliten till världsliga furstar. Annars finge det allt för stora konsekvenser - också för det egna livet - det där med att Kristus är Herren; vägen, sanningen och livet.

Men det finns inte ”någon annan” som gör det. Det hänger på dig. Och mig.

Nu i helgen firar vi i kyrkan Pingst. Det är hänryckningens tid. Det är då Gud sände Helig Ande som hjälper dig och mig att leva som kristna. Det var under den första Pingsten som Kyrkan föddes. Det är en helt annan fest än den yrsel världen bjuder. Livet är ingen schlager, det är på riktigt.

Så börja omedelbums! Kom till kyrkan på söndag och ta med dig barnen. De kommer att tacka dig för att du var en förebild, såg till att de döptes och sedan var deras stöd under uppväxten att leva i sitt dop.

Du är alltid välkommen till kyrkan och att läsa boken ‘Kyrkan - garanten mot islamisering’. Du hittar den bland annat på Amazon, eller hos någon annan bokhandlare.

...och är du osäker på adressen till kyrkan så hör av dig!

Pax+
Fr. Franciskus Urban

  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post314

Förhandsinformation: Ny bok på väg!

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Wed, May 04, 2016 00:07:36


Snart kommer essän 'Kyrkan - garanten mot islamisering' som bok. Liksom tidigare titlar distribueras även denna av Ingram - en av världens största bokdistributörer - vilket säkerställer tillgängligheten i såväl Sverige som övriga världen. Boken kommer att säljas via bokhandel och nätbokhandel.

Preliminär försäljningsstart är den 19 maj 2016.

Från bokens baksidestext:
Är det sant, det som sägs, att det pågår en islamisering? Är det meningsfullt att prata om och är det ens tillrådligt? Kan ett land över huvud taget ”islamiseras”? Vilken roll spelar rädslan för det okända? Vad, om något, kan hjälpa oss vidare och framåt som människor?

"Detta är minerad mark med en mängd fallgropar och fällor, inmutade begreppskluster och motstridiga analyser. Här finns varbölder och frågor som ingen riktigt vill ta i och en rädsla för att associeras med grupperingar man inte sympatiserar med."

"Jag fick rådet att inte ge mig in i detta textprojekt men, om jag ändå gjorde det, skulle vara förnuftig. Jag tackar, uppriktigt, för den omtanken och vill faktiskt ta utgångspunkt precis just där, i omtanken."

"Denna text vill jag skriva, just av omtanke om alla de personer som idag sitter med andan i halsen och är rädda; som söker lösningar där lösningar inte står att finna. Jag vill skriva denna text för att peka på vad jag menar skulle kunna hjälpa oss, som människor, vidare och framåt."

Fakta:
Titel: Kyrkan - garanten mot islamisering
Genre: Essä
Författare: Franciskus Urban Sylvan
ISBN: 9781367769144
Bindning: Mjukband
Distribution: Ingram (global distribution)
Listpris: 5,99 USD



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post313

Som vore förfallet en nödvändighet

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Sat, April 30, 2016 11:10:32
”'Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv.' Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.” (Hes 37:9-10)


Det kan idag upplevas som att man som människa med traditionella värderingar bara är en enslig hög med förtorkade benknotor. Men vi är många som menar att de värden som format vår civilisation och är normerande för exempelvis moraluppfattning skakar i grunden. Vi bevittnar hur den traditionella och grundläggande förståelsen av och synen på livet, som varit en framgångsfaktor i århundraden, bryts ner. Detta har skett (och sker) parallellt med att Kyrkan, för såväl individer som gemenskap, tillmäts allt mindre betydelse.

Det heter att det nu är nya tider. Och, grundat i de frågor som hamnar på agendan i politiskt styrda församlingar, står det inte på förrän vi har låtit det skena ytterligare. Ett exempel är polygami (månggifte eller, som man idag avdramatiserat presenterar det: antalsneutrala ”äktenskap”) som nu diskuteras som en ”framtidsfråga” (SvD, 23 april) och kan bli lagligt. Via demokratiska beslut och lagstiftning formas den bredare allmänheten att även tycka att det är bra. En annan fråga rör eutanasi (dödshjälp) och ytterligare en är den om selektering av ofödda barn. Samma mönster upprepas.

Vi ser det nästan dagligen i media. Vad som talar för att vi nu står inför risken för detta att inträffa står att finna i vår nära historia. Det är inte så länge sedan könsneutrala ”äktenskap” först legaliserades och sedan har kommit att accepteras och försvaras av allt fler med argument som likabehandling och andra nutida, sekulära markörer. Men detta har inte skett av sig självt. Tiden innan och efter lagstiftning har kantats av ivrigt och medvetet lobby- och påverkansarbete. Samma gäller exempelvis frågan om assisterad och offentligt finansierad befruktning som först var förbehållet barnlösa par (man och kvinna) men nu även omfattar ensamstående kvinnor. Det vi bevittnar inträffar inte av en slump. Det ligger mycket arbete och kapital bakom dessa attitydförskjutningar. Ofta på bekostnad av traditionella uppfattningar och alltid på människovärdighetens.

”Det är nästan tjugo år sedan nu. Världen har ändrats mycket sedan dess.” Kommentaren som citeras och som står att läsa i Världen idag (29 april), fälldes av kyrkoherden i Eskilstuna församling med anledning av att utställningen Ecce Homo skall visas i Klosters kyrka som en del i en mer omfattande pridefestival. ”Att bilderna av vissa ses som kontroversiella och en gång fick Johannes Paulus II att förvägra KG Hammar audiens är inget som bekymrar kyrkoherden”.

Det problematiska är inte enbart de kontroversiella bilderna utan, i ett vidare perspektiv, att över huvud taget använda ett invigt kyrkorum för andra ändamål än liturgi. Möjligen är det så att somliga hävdar att också en konstutställning, liksom exempelvis tangodans, ryms inom begreppet liturgi. Men det är inget som omfattas av en traditionell förståelse av gudstjänst och kyrkorum. Detta är bara ytterligare exempel på den värdeförskjutning som bryter ner de fundament som bär samhället.

Vad som är viktigt, ja helt nödvändigt, att diskutera är detta med den förändring vi ständigt förväntas anpassa oss efter. Som om den vore en naturlag. Många gånger används förändringen och ”den nya tiden” som premisser i logiska argument - och inte sällan som ett argument i sig - för att få acceptans för anpassning. Som om den förändring som skett har varit en nödvändighet. Som om den har gjort det av sig själv eller är resultatet av en högre makts inverkan.

Vad vi måste inse är att de förändringar i omvärlden det ofta relateras till, inte minst avseende synen på djupt liggande, livs- och frälsningsavgörande frågor, inte är något annat än resultatet av människors egen påverkan, bestämd och styrd av passion eller ideologi. På tvärs med den ordning vi är satta att förvalta.

Det är lätt att känna sig uttorkad i denna miljö. Tyvärr också ensam eftersom all sannings sans har förpassats till den dal med benknotor som Hesekiel profeterade om. Ingen orkar ensam stå emot. Men förfallet är ingen nödvändighet och du inte är ensam! Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv.'

Fr. Franciskus Urban

  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post312

"Muslimska brödraskapet är ett demokratiskt parti"

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Wed, April 27, 2016 00:19:47
Ibland tappar man andan. Jag minns min reaktion den morgonen då vice statsministern i Sverige, i televiserad direktsändning, uttalade frasen "elfteseptemberolyckan". Tiden stannade. Luften tog liksom slut. Hörde jag rätt?!

Det blev, med rätta, stora rubriker. Inte bara i Sverige utan också runt om i världen. Hur kan en företrädare för ett land; ett land i den demokratiska och kristna kultursfären, vara så naiv? Eller var det obetänksamhet? Hur som, borde den typen av händelse som attentatet den ödesdigra dagen i september, liksom exempelvis folkmordet på judar under andra världskriget, vara så väl förankrad som överlagt mord, att såväl felsägningar som –tolkningar vore totalt uteslutna.

Så, en kväll veckan senare, står Masoud Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet och vid ett Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet och debatterar i Sveriges televisions nyhetssändning (Aktuellt klockan 21:00, tisdagen den 26 april 2016). Samma lufthunger infinner sig. Hörde jag rätt? Sade han att "Muslimska brödraskapet är ett demokratiskt parti"? I vetskap om att Muslimska brödraskapets motto är: "Allah är vårt mål; Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; jihad är vår väg; och döden för Allahs ära är vår högsta strävan" inväntar jag stunden då inslaget på nytt kan ses via webben.

Minuterna har aldrig varit så långa. Hörde jag rätt? Så blir inslaget äntligen nåbart och jag konstaterar att vad jag tyckte mig uppfatta var helt korrekt. Vi har alltså en professor i den akademiska världen; en person som utbildar våra unga, som påstår att ”Muslimska brödraskapet är ett demokratiskt parti”. Detta är bortom all kritik.

Men, älskade vänner; för att inte hemfalla åt blott hemskheter och negativism, vill jag rekommendera (förlåt!) min predikan på Fjärde söndagen i Påsktiden: ”Vägen till livet”, i vilken står följande att läsa:

"Kristna förföljs, inte på grund av att vi är emot, utan för att vi bejakar livet. Kristna förföljs runt om i världen. Men inte här. Här blir man förförd och viker därför undan när det kommer till förföljelse. Både inför risken att själva förföljas och för att erkänna att det sker. Inte på våra breddgrader, längre. Här betonas i stället allas vägar"

Hela predikan kan läsas här och för den hugade finns ytterligare via följande länk:
http://stnikolaus.se/resurser/predikningar

Jag vågar påstå att det viktiga nu är att ta detta till sig och jag uppmanar dig verkligen att inte bara läsa utan också sprida detta vidare. Detta borde skapa rubriker!

Fr. Franciskus Urban



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post311

Kyrkan - garanten mot islamisering

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Sat, April 23, 2016 00:19:38


På Världsbokdagen, för uppmärksammande av upphovsrätt och det fria ordet:

En viktig text. Kanske den viktigaste?
För drygt ett år sedan, i februari 2015, skrev jag essän 'Kyrkan - garanten mot islamisering'. Det var känsligt och en mening som yttrades var att ämnet närmades mot bättre vetande. Men jag skrev och publicerade den här på bloggen. Och sedan var det tyst.

Det har hänt en del på ett år. Jag upplever att debatten har förändrats. Senaste veckans politiska skandaler har skakat partitoppar och regeringen. Min text håller ännu och kanske är det en av de viktigaste jag skrivit? Kanske landar den annorlunda idag?

Inledningen finner du här. Hela essän finns för nedladdning via PDF-ikonen nedanför.

Tänk på att texten är skyddad (upphovsrätten). Du får fritt ladda ner och skriva ut den för eget bruk. Du får sprida den i mindre omfattning samt länka till denna sida. Texten får citeras med angivande av källa. Texten får inte säljas, publiceras eller tryckas utan författarens medgivande.

Kontakt: info@a-tac.se


"Kyrkan – garanten mot islamisering

Är det sant, det som sägs, att det pågår en islamisering? Är det meningsfullt att prata om och är det ens tillrådligt? Kan ett land över huvud taget ”islamiseras”? Vilken roll spelar rädslan för det okända? Vad, om något, kan hjälpa oss vidare och framåt som människor?

Detta är minerad mark med en mängd fallgropar och fällor, inmutade begrepps-kluster och motstridiga analyser. Här finns varbölder och frågor som ingen riktigt vill ta i och en rädsla för att associeras med grupperingar man inte sympatiserar med. Till och med metadiskussioner om formuleringar så som ”att inte vilja ta i frågan” och ”inte tillåtet att” är infekterade. Jag fick rådet att inte ge mig in i detta textprojekt men, om jag ändå gjorde det, skulle vara förnuftig. Jag tackar, uppriktigt, för den omtanken och vill faktiskt ta utgångspunkt precis just där, i omtanken.

Denna text vill jag skriva, just av omtanke om alla de personer som idag sitter med andan i halsen och är rädda; som söker lösningar där lösningar inte står att finna. Jag vill skriva denna text för att peka på vad jag menar skulle kunna hjälpa oss, som människor, vidare och framåt. Jag kommer att hävda att lösningen på det problem jag adresserar finns i bättre kunskap om Kristen tro, lära och tradition; i ett personligt och välgrundat förhållningssätt till Treenig Gud och att förutsättningen för detta är Kyrkan."










  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post310

Självförvållat tappat hopp om hoppet

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Tue, March 29, 2016 23:17:20
Vi är, just nu, mitt i Påskveckan. Det är ett faktum som tycks förvåna. När jag idag, på vad som bäst beskrivs som Tredjedag påsk, önskade människor jag mötte en god fortsättning, svarades med att den väl är över.

I förra veckan mötte jag en person som söndagen tidigare (Palmsöndagen kom vi fram till) hade sett mig på väg tvärs över ett av stadens torg. Personen, som vet att jag inte tillhör Svenska kyrkan utan ”något annat”, frågade – med viss nyfikenhet ändå – om det ”bara är ni muslimer som har så långa svarta fotsida kappor?”

Två episoder i närtid som väl belyser hur långt från hoppet samhället – vi – har tagit oss. Jag skriver här medvetet ”tagit oss” eftersom det inte är något som inträffat i kraft av sundhet eller naturlag. Det som har hänt är inte bara något som inträffat och nu tvingar oss till anpassning. Det vi har, har vi gjort på eget bevåg. Hopplöst.

Så läser jag på nytt nätupplagan av Dagens Nyheter, där Malin Ullgren skriver under rubriken ”Det är livsfarligt när människor förlorar hoppet om hoppet” (2016-03-29). Hon rör sig i en västvärld kantad av terrorism: ”Vi ser just nu en ny form av världssmärta: en förlorad framtidstro. Man kan skratta åt att medelklassen uttrycker det. Men bristen på hopp kan också ha förödande konsekvenser; som det förlorade hoppet hos en ung europeisk utanförskapsgeneration.”

Som final ställer hon frågan: ”När kommer vändningen? Med rörelser som varken dras till det auktoritära eller till våldet, men som ändå förmår samla och som gör hoppet hoppfullt igen.”

Länk till artikeln på DN.se

Hennes text är belysande. Symptomatisk för vår tid; en tid där vi – vilket jag skrivit mycket om – med början i upplysningstiden, programmatiskt har gjort oss av med just hoppet som en omistlig och integrerad del i vårt kristna arv. ”Till hans namn skall folken sätta sitt hopp” (Matt 12:21). Och hon skriver den efter att, gissningsvis, låtit sig involveras i i alla fall någon av påskhelgens traditioner vars upprinnelse är det nya hopp hon själv frågar efter.

I min förra lilla betraktelse här, som även den tog utgångspunkt i en DN-artikel, hänvisade jag till en av mig tidigare skriven text. Och med risk för att bli tjatig (men det kanske fordras?) vill jag även som svar till Ullgren tipsa om något tidigare skrivet. Ja, till en hel bok som inte handlar om något annat än hopp och en rörelse som sträcker sig så långt som ända in i evigheten.

Länk till tidigare betraktelse.

Måhända är ett eskatologiskt perspektiv allt för omfattande för att ses på nyhetsförmedlarnas radar. Kanske kommer inte heller denna text på Ullgrens skärm. Men i förordet till boken kan läsas bl.a. följande: ”Kan man i december 2015 färdigställa en bok som syftar till att förmedla genomgripande nyheter utan att nämna terrordåden i Paris den 13 november? […] ’I Sanningens tjänst’ landar rakt in i en tid som på många sätt präglas av oro, rädsla och svårigheter. Inte minst för oss kristna. Samtidigt är ärendet med volymen att bringa Sanningens och glädjens budskap, bidra med viss ordning och att ingjuta hopp och tro.”
(”I Sanningens tjänst” av Franciskus Urban Sylvan, ISBN: 9781364745479)

Redan profeterna; de som gav i utsikt vad som skulle ske under Påsken, vittnade om vad som nu efterlängtas och skrivs om: ”Det finns hopp för din framtid” (Jeremia 31:17)

God och hoppfull fortsättning!

Fr. Franciskus Urban




***
"I Sanningens tjänst" säljs i bokhandeln i Sverige och globalt. Exempelvis här:
https://www.adlibris.com/se/bok/i-sanningens-tjanst-9781364745479



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post308