Alive tactics by Franciskus Urban

Alive tactics by Franciskus Urban

Något litet om det mesta och nödvändigaste i livet

+

Orkar du mer uppståndelse?

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Mon, March 28, 2016 18:37:33
Kristus är uppstånden! Festen har just börjat men frågan är om vi orkar mer uppståndelse? Alltså riktig uppståndelse – inte sådan den illustreras på många håll utan som tar fasta på det skifte Jesu seger över döden innebar; som faktiskt gjorde upp med illusionen att jordisk makt kan rädda mänskligheten.

Jag läste artikeln ”Radikal präst vill se kyrkan jämställd med staten” av Anna-Lena Laurén, i lördagens upplaga av DN (2016-03-26). I den intervjuas prästen och den tidigare rysk-ortodoxa kyrkans talesperson i samhälleliga frågor, Vsevolod Tjaplin. Han säger att han ser sig som folkets man och att det ”behövs en ny religiositet, en stark, samhällelig sådan. Det är det effektivaste verktyget mot terrorismen. En sekulär livsstil gör inte människan lycklig, den ger henne inget att leva för. Att ha materiellt överflöd som sin enda ledstjärna är tråkigt. Därför letar folk efter en högre mening. Vi måste ge dem det för att de inte ska gå med i IS eller andra sekter. Vi måste bygga samhället på kristen grund. Kristendomen ska vara juridisk, samhällelig och intellektuell referensram.” (Länk till artikeln i DN)

Han menar vidare att ”Kyrkan inte ska vara en del av statsapparaten utan utanför den. Men kyrkan ska alltid tala till staten som en jämlike och inte tillåta att staten bestämmer över oss.” Det är kanske inte svårt att ana varför denne gudsman inte längre har kvar tjänsten som talesperson i samhälleliga frågor. Någon fann honom uppenbarligen misshaglig.

För nästan exakt ett år sedan skrev jag själv texten ”Kyrkan – garanten mot islamisering” i vilken jag bland annat diskuterar demokrati, värderingar, islamisering och, egentligen, människans plats i världen och Kyrkans betydelse för den. Jag blev då varnad för att skriva den vilket i efterhand skulle visa sig vara obefogat, ty efter elektronisk publicering hördes inte ett ord. Kanske skall tystnaden tolkas som annat än ointresse? Kanske kan den läsas igen?

”Jag har redan nämnt att problemet att adressera lika gärna skulle kunna vara sekulariseringen. Och det är faktiskt så, att avsaknaden av ett språk för och en relation till det heliga; till Gud, är en del i problematiken. Hade människan varit välförankrad i den Kristna tron hade hon varit, inte immun, men bättre rustad att hantera såväl rationell som irrationell rädsla. Det av den enkla anledningen att levd kristen tro; sökandet efter Gud, leder till kontakt med sig själv vilket skapar trygghet. Dessutom innebär tron på Gud en växande relation med det obeskrivbara, ja med det radikalt annorlunda.”

Länk till ”Kyrkan – garanten mot islamisering”

När Jesus red in i Jerusalem och med rätta togs emot och hyllades som Konung förstod inte många att han var så mycket mer än en jordisk kung som skulle befria sitt folk. Men döden på korset och, framför allt, uppståndelsen från det döda gjorde upp med det gamla förbundets kungar vilka, hur rättfärdiga de än var, var tillsatta på önskemål av människor.

”Problemet som jag har adresserat måste hanteras på den nivå där det existerar. Eftersom staten; varken via lag eller via andra politiska beslut, nej inte ens den metod med vilken lagarna stiftas och besluten fattas: demokratin, kan få människan att bli mindre rädd, återstår den personliga.
Det är människan – personen – som upplever; bär på värderingar; har tro och är skapad av Gud till Guds avbild med potential att bli lik Gud. Det är människan - inte staten. Det är i relationen mellan människa och Gud som lösningen finns. Det behövs, initialt, bättre kunskap om Kristen tro, lära och tradition vilket odlar en personlig och välgrund relation till Treenig Gud. Och förutsättningen; garanten för detta är Kyrkan.” (”Kyrkan – garanten mot islamisering”)

Jesus, sann Gud och sann människa, öppnade möjligheten för oss att nå längre än vår egen fattningsförmåga. Det är uppståndelse! Men skapar det något rabalder idag? Orkar vi med mer uppståndelse efter alla fjädrar, ägg och påskmust?

God fortsättning på Påsken!

Fr. Franciskus Urban



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post307

Må den Goda kraften spira och spridas

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Wed, March 23, 2016 00:39:03



Den 23 november 2015, på den helige Clemens dag, skrevs förordet till boken "I Sanningens tjänst". Det var tio dagar efter terrordådet i Paris samma år. Europa behöver nu, på nytt, hitta tillbaka och finna en väg framåt. Men till vad? Hur ser den ut?

Ur bokens förord kan man läsa följande:

"Boken du nu håller i din hand, vars titel syftar på Jesu egna ord om vem han är: vägen, sanningen och livet, är en samling predikningar givna under kyrkoåret 2014-2015. De återges här precis som de gavs i olika nordisk-katolska församlingar i Norge och Sverige. Och i slutet av året, då den yttersta tiden utgör tema för läsningarna, var det något som hände. Frågan ställdes då om vi, den första advent 2014, den dag som inledde kyrkoåret, kunde veta vad som skulle komma att ske vid årets slut? Kan man i december 2015 färdigställa en bok som syftar till att förmedla genomgripande nyheter utan att nämna terrordåden i Paris den 13 november? Utan att själv svara på de frågorna konstaterar jag att det nu är gjort och att detta har tidigarelagt publiceringen av denna bok. Men det förändrar ingenting.

I Sanningens tjänst landar rakt in i en tid som på många sätt präglas av oro, rädsla och svårigheter. Inte minst för oss kristna. Samtidigt är ärendet med volymen att bringa Sanningens och glädjens budskap, bidra med viss ordning och att ingjuta hopp och tro. Precis som jag tror att den helige Clemens en gång önskade då han skrev:

'Vår Herres Jesu Kristi nåd vare med er och med alla överallt som är kallade av Gud genom honom, genom vilken härlighet, ära, välde och majestät tillhör Gud från evighet till evigheternas evighet. Amen'"

I Sanningens tjänst finns i bokhandeln, bland annat här:
https://www.adlibris.com/se/bok/i-sanningens-tjanst-9781364745479



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post306

Grundad eller lagstadgad mening?

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Mon, February 29, 2016 21:51:57
”Lagar är de medel vi har idag att påverka människors syn och attityder.” Detta sades av en professor emeriti i straffrätt, i televisionens morgonprogram (2016-02-22) med slutklämmen: ”i synnerhet som vi inte längre har Gud och Djävulen att skrämma med.” Detta borde, även hos dem som (ännu) inte vunnit en gudstro, väcka oro och mana till eftertanke.

Vad som diskuterades i morgonsoffan var bl.a. frågan om eutanasi (aktiv dödshjälp), en av flera moralfrågor som, inte minst efter Liberala ungdomsförbundets i Stockolm beslut om att legalisera incest och nekrofili, kommer att ha avgörande påverkan på vår civilisation. Det är frågor som speglar vilken syn samhället har på människan och hennes värdighet.

Konsekvensen av detta förhållningssätt; att vi nu skulle vara hänvisade till att stifta lagar för att människor skall hålla sig på rätt väg, tyder på idel uppgivenhet och moralisk upplösning. Men än värre signalerar det att staten genom lagstiftning ser sig bemyndigad att styra över hur människor skall tänka och förhålla sig till, som det brukar heta: de stora frågorna. Hennes uttalande stödjer också trenden att i Sverige står lag över rätt.

Så vad händer den dagen då en majoritet av riksdagens ledamöter är för aktiv dödshjälp? eller att syskon (efter samtycke, N.B.) skall få ha sex med varandra? Eller att s.k. ”antalsneutrala äktenskap” (månggifte) skall vara lagligt? Svaret måste bli att nya lagar stiftas vilka per den nya definitionen gör saken rätt. Till detta har folket bara att anpassa sig och, med hot om straff, också lära sig tycka är korrekt. Skulle därtill nekrofili göras lagligt blir frågan om möjligt än mer absurd: Vad händer i det flerhövdade ”äktenskapet” då en av parterna dör?

Men inget annat var väl att vänta i en nation där staten ser sig hotad av Gud och helst vill göra sig av med den kristna tron och läran, alternativt att all religionsutövning skall ske under samma tak och myndighet, i ordnade former.

Helt klart är, att då Gud kastas ut lämnas allt öppet för Djävulen. Och vad vi aldrig får glömma i kampen mot ondskan är att till och med Satan tror på Gud, men tillber sig själv.

Kyrie Eleison!




Texten ovan publicerades i Världen Idag (under rubriken "Den trolösa anpassligheten), måndagen den 21 mars 2016.

Länk: http://www.varldenidag.se/debatt/den-trolosa-anpassligheten/Bbbpcg!NSzIwnDQxvrPK99DzDWfsw/




  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post305

Ett förtydligande

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Thu, October 01, 2015 00:06:22


Jag lät publicera följande text på Facebook:

”Det är inte korrekt att påstå att vi är ett gudlöst folk. Människan har alltid [en] Gud. Problemet är bristen på tro och tilltro och bör därför benämnas för vad det är: Trolöshet.

Men detta är inte i första hand en juridisk fråga. Det är en hälsofråga. En person som lider brist på järn, vätska eller vitaminer tillförs detta för bättre hälsa.

Det konstateras att allt fler lider av depression, ångest och stress. Det är till och med så att sorg nu förs upp på WHOs lista över diagnoser. Men järnbrist botas inte genom åderlåtning. Inte heller helas människans brister genom ytterligare dränering.

Trolöshet botas med öppenhet för det heliga genom lyssnande på och mottagande av Sanningen.”

En person kommenterade rakt och ärligt att texten är svår att förstå. Därför vill jag här och nu, i tacksamhet över kommentaren, göra ett försök att brodera ut och förklara. Jag har därför delat upp texten bit för bit nedan.

Bakgrunden är den sekularisering, relativism och normupplösning vi idag lider av och som fortsätter att breda ut sig. Detta har resulterat i en beröringsskräck för det som är heligt; för tal om Treenig Gud och för religiös utövning.

Som kritik mot detta hörs ibland röster för att vi är gudlösa, alltså saknar Gud i vår kultur. Men det är inte sant. Därav den första meningen:

Det är inte korrekt att påstå att vi är ett gudlöst folk.

Som svar på det hävdar jag att:

Människan har alltid [en] Gud.

Det betyder att oavsett vad människan säger sig tro eller veta, så finns Gud. Guds existens är inte beroende av om någon tror på Gud. Gud existerar och Gud älskar sin skapelse människan.

Meningen täcker också in det faktum att människan gör sig avgudar, d v s håller annat är Gud (Fadern) högre. Det kan handla om idoler eller pengar. Det kan också handla om andra mer eller mindre uttalade gudar eller antigudar (djävlar, för att tala svenska).

Problemet är bristen på tro och tilltro och bör därför benämnas för vad det är: Trolöshet.

Men om då problemet inte är gudlöshet; varför har det blivit som det blivit? Varför breder sekulariseringen ut sig? Varför har rädslan för att prata om det heliga uppstått? Jo, helt enkelt för att tron sakta men säkert har monterats ned genom målinriktade insatser och kampanjer. Att tro på Gud, att leva efter kristen tro och lära har medvetet förminskats och förlöjligats med argument som vetenskap, upplysning och individualism.

Problemet är alltså inte gudlöshet utan avsaknad av tro: Trolöshet.

Men detta är inte i första hand en juridisk fråga.

Begreppet trolöshet används ofta i juridiska sammanhang. Jämför exempelvis med begreppet trolöshet mot huvudman. Detta skulle på ett vis kunna användas i relationen mellan Gud och människa eftersom det är människan som har vänt sig bort från Gud. Inte tvärt om. Det är vi som är trolösa (sviker) vår huvudman (Gud Skaparen).

Men tro är inte juridik även om Traditionen omfattar en mängd dogmer (rättesnören) och Kristi lära vilar på den gammaltestamentliga lagen (exempelvis Tio Guds bud).

Det är en hälsofråga.

Tron på Jesus Kristus, Guds enfödde Son, handlar framför allt om att människan skall räddas till evigt liv; helas. Gud blev människa (i Jesus Kristus) för att människan skall kunna bli gudomliggjord.

Att se Kyrkan som ett sjukhus eller en vårdcentral är därför inte fel. Precis som kroppen behöver omvårdnad för att hålla sig frisk och fungera, så behöver själen omvårdnad. Människan är ju inte (bara) sin kropp, utan en själ som utrustats med kropp.

En person som lider brist på järn, vätska eller vitaminer tillförs detta för bättre hälsa.

Vi har alltså bland oss en brist på tro. Det är en sjukdom som har drabbat människan. Här kan vi prata om synd som inte heller är en juridisk term (även om många har den Lutherska bilden), utan synd handlar om bortvändhet från Gud; en brist på tillit, vilket jag menar bäst beskrivs som ett sjukdomstillstånd i stället för i juridiska (eller moralistiska) termer.

Det konstateras att allt fler lider av depression, ångest och stress.

Denna brist på tro och tilltro visar sig nu i form av ohälsa som drabbar såväl själ som kropp och samhällskroppen. Det talas i media om hur fler och fler drabbas av depression, ångest och stress. Detta beror på, menar jag, avsaknad av fast grund och mening i och med livet. Det beror på materialismen och att kraven på oss att vi skall vara framgångsrika och lyckliga tagit ohemula proportioner.

Om detta kan så klart skrivas många spaltmeter, men jag tror att du som nu läser detta har ett hum om vad jag menar.

Så vävde jag in det här med WHO och den lista som finns över sjukdomar och diagnoser:

Det är till och med så att sorg nu förs upp på WHOs lista över diagnoser.

Jag läste själv häromdagen en artikel om just detta och det sätter verkligen fingret på tillståndet i världen. Vi människor måste nu vara så framgångsrika och lyckliga att vi inte ens kan få känna sorg. För det är obehagligt för omgivningen när någon är ledsen. Jag blir själv väldigt ledsen då jag läser att sorg därmed betraktas som ett sjukdomstillstånd.

Artikeln jag läste finns via följande länk:
http://www.kristeligt-dagblad.dk/danmark/fn-vil-goere-sorg-til-en-diagnose

Men järnbrist botas inte genom åderlåtning. Inte heller helas människans brister genom ytterligare dränering.

Åderlåtning blir här lite roligt eftersom det var något man ägnade sig åt under den hemska och mörka medeltiden. Och eftersom man på medeltiden i Europa var kristna måste kristendomen vara en medeltida uppfattning… (Ja, jag är lite sarkastisk och nej, medeltiden var inte hemsk och mörk).

Nej, järnbrist botas inte genom åderlåtning. Och på samma sätt förhåller det sig med bristen på tro.

Trolöshet botas med öppenhet för det heliga genom lyssnande på och mottagande av Sanningen.

Trolösheten är alltså en brist; en avsaknad av tro. Och precis som järnbrist behandlas genom att järn tillförs kroppen, måste bristen på tro behandlas genom tillförsel av sådant som bygger upp och stärker tron. Enklare än så kan det inte uttryckas.

Hur byggs och stärks tron då? Jo genom att man trotsar rädslan och beröringsskräcken för det heliga och talet om det heliga; genom att man är öppen för det heliga. Tron byggs och stärks genom deltagande i gudstjänst; att man hör och lyssnar till Evangeliet (Det glada budskapet om att Jesus Kristus är uppstånden!) och att man närmar sig altaret och det allra heligaste sakramentet.

Och så var det det här med Sanningen. Detta är det svåraste för nutidsmänniskan som har fått lära sig att själv definiera och formulera (sin egen) sanning. Detta är relativism och relativism är det som lett fram till det kaos vi idag har då alla förhåller sig till sin egen sanning. Eller: ingen förhåller sig till det som verkligen är sant. Relativismen menar att det inte finns någon absolut sanning… vilket i sig har en inbyggd logik som inte håller.

Sanning är inte en teori eller någon diffus idé. Sanning är Person.

Men vem är då Sanning?

”Jesus svarade: ’Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig’” (Johannes 14:6)




  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post299

En, helig, katolsk och apostolisk

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Fri, June 19, 2015 14:44:11


  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post293

Så neutrala att vi blir anemiska

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Tue, February 24, 2015 00:06:11

Begreppet neutralitet har, menar många, tjänat Sverige väl. Inte minst under andra världskriget då neutralitetspolitiken bidrog till att landet hölls utanför de regelrätta stridigheterna. Att vara neutral har också kommit att näst intill bli en synonym till begreppet objektiv. Och att vara objektiv anses som något sunt och omdömesgillt. Vad som dock sällan framkommer är att det är bedrägligt att tro att man som människa kan vara objektiv. Vi är nämligen alla (!) färgade av historia, tro, sammanhang etcetera.

I en nyhetssändning under kvällen framkom att ett politiskt ungdomsförbund i Skåne nu beslutat att driva frågan om ”antalsneutrala äktenskap”. Och detta kan ju låta just så neutralt och bekymmersfritt som det (gissar jag) vill framstå. Vad som de facto sägs är att man är för månggifte, alltså polygami och bigami.

På SVT framförs, kopplat till TV-inslaget:
”Precis som att man får lov att gifta sig med vem man vill, ska man också få lov att gifta sig med hur många man vill. Det är inte politikerna som avgör vilka man blir kär i, och hur många man vill gifta sig med.”
(Länk till källa).

Vilket av de politiska ungdomsförbunden det är som nu uttalar sig är i princip ointressant. I samma text står att läsa att:
”den tvåsamma juridiskt bindande äktenskapbalken står lågt i kurs hos dom flesta ungdomsförbund, från höger till vänser. SSU, ung vänster och grön ungdom vill istället ha en samlevnadsbalk, centern och liberala ungdomförbundet vill liksom muf i skåne ha antalsneutrala äktenskap.”


Detta är alltså ingen ny debatt. Den har varit på tapeten tidigare. Men risken är att frågan, då den nu väcks igen, kommer att klättra på dagordning över viktiga reformfrågor och att den ges motsvarande proportioner som exempelvis rättigheten (exempelvis för ”könsneutrala” par) att bli med barn, vilket har gjorts till en fråga om mänskliga rättigheter.

Begreppet ”antalsneutral” får saken att verka, just neutral, d v s något alldagligt och naturligt. Men hur har de som, nu och i framtiden, kan tänka sig stå bakom en lagändring (ja, bigami är olagligt) tidigare resonerat då det handlar om månggifte i andra kulturer?

Hur kommer de instanser som idag har vigselrätt att ställa sig vid en eventuell lagändring? Jag kan nämligen inte tänka mig annat än att, precis som då det gäller ”könsneutrala” äktenskap, det blir ett krav för den som vill fortsätta att kunna viga att man måste acceptera att genomföra även ”antalsneutrala” akter.

Hur många samfund kommer, ännu en gång, låta sig påverkas av världslig makts påverkan för att få behålla vigselrätten? Kanske får vi en ny diskussion om vad ett sakrament (helig handling) är? Jag välkomnar ett sådant samtal och konstaterar samtidigt att jag är glad för att tillhöra ett samfund som inte har annat än sakramental vigselrätt.

Man skulle, på ett plan, kunna säga att denna fråga enbart rör sig på ett sekulärt och juridiskt plan. Och beträffande äktenskapets (världsligt) juridiska dimensioner är det så. Men det finns fler aspekter; såväl moraliska som allmänmänskliga. Och jag hoppas verkligen att Kyrkan gör sin röst hörd i sammanhanget och tydligt visar att inte alla är neutrala och att det finns människor av kött och blod som ännu har hopp om mänskligheten.






  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post286

Kyrkan - garanten mot islamisering

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Tue, February 03, 2015 20:03:22
Så är skolavslutningar i kyrkan på tapeten igen; en mycket märklig diskussion som vissa politiker nu menar löses genom ännu ett lagförslag. Samtidigt rasar debatten om den islamistiska terrorn och även i detta sammanhang försöker politiska partier övertrumfa varandra i att vara "mjuk-hårda" för att vinna opinion.

Över och under allt detta andas ett långt större problem, nämligen ondskan manifesterad i rädsla. Och som av en händelse (!) publiceras här en artikel som tar upp och funderar över såväl rationell som irrationell rädsla; för terrorn och för det okända.

Nedan återfinns inledningen och genom att klicka på PDF-ikonen längst ner kan du ladda hem hela artikeln.


"Är det sant, det som sägs, att det pågår en islamisering? Är det meningsfullt att prata om och är det ens tillrådligt? Kan ett land över huvud taget ”islamiseras”? Vilken roll spelar rädslan för det okända? Vad, om något, kan hjälpa oss vidare och framåt som människor?

Detta är minerad mark med en mängd fallgropar och fällor, inmutade begrepps-kluster och motstridiga analyser. Här finns varbölder och frågor som ingen riktigt vill ta i och en rädsla för att associeras med grupperingar man inte sympatiserar med. Till och med metadiskussioner om formuleringar så som ”att inte vilja ta i frågan” och ”inte tillåtet att” är infekterade. Jag fick rådet att inte ge mig in i detta textprojekt men, om jag ändå gjorde det, skulle vara förnuftig. Jag tackar, uppriktigt, för den omtanken och vill faktiskt ta utgångspunkt precis just där, i omtanken.

Denna text vill jag skriva, just av omtanke om alla de personer som idag sitter med andan i halsen och är rädda; som söker lösningar där lösningar inte står att finna. Jag vill skriva denna text för att peka på vad jag menar skulle kunna hjälpa oss, som människor, vidare och framåt. Jag kommer att hävda att lösningen på det problem jag adresserar finns i bättre kunskap om Kristen tro, lära och tradition; i ett personligt och välgrundat förhållningssätt till Treenig Gud och att förutsättningen för detta är Kyrkan."












  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post283

I Guds namn

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Thu, January 15, 2015 17:41:13

Boken "I Guds namn" som beräknas komma under andra kvartalet (2015) har nu släppts för förhandsbeställningar. Projektet kan följas via Facebook och förhandsbeställningar görs till reducerat pris via en särskild hemsida (se länkar längre ner).

Från bokens baksidestext:

"I Guds namn är, i huvudsak, ett kyrkoårs predikningar. Boken är samtidigt en ingång till nordisk ortodoxi och den tro och lära som Kyrkan i världen bekänner sig till; så som den var då Sverige en gång kristnades.

Boken vänder sig till alla som är nyfikna på Kyrkan och ursprunget. Förhoppningsvis ger den, utan att göra anspråk på att täcka allt, ny kunskap, insikt och förståelse samt - genom predikotexterna - ett års läsning kopplad till kyrkoårets olika skeden.

Fr. Franciskus Urban är präst i Nordisk-katolska kyrkan och tjänstgör i Karlskrona med uppdraget att grunda och bygga upp en församling (S:t Nikolaus)."


Länk till Facebooksidan: facebook.com/iGudsnamn

Länk till hemsidan: a-tac.se/igudsnamn







  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post282