Alive tactics by Franciskus Urban

Alive tactics by Franciskus Urban

Något litet om det mesta och nödvändigaste i livet

+

Svaret får aldrig bli uppståndelse

Diktat livPosted by Franciskus Urban Wed, April 06, 2016 13:26:22


Så mycket människan brottas med.
Över tid och i dagligt liv.
Sådant som har varit eller väntas:
frågor av praktisk art, som har moralisk karaktär.
Relationer, existens, glädje, sorg, död, läkedom, tröst, kärlek, traditioner, andlighet, tid, främlingskap, utanförskap, brott och straff, ont eller gott.
Allt detta och mer därtill är sådant människan funderar över;
har frågor om.
Svar söks ständigt men tillåts aldrig bli
Kyrkan, Gud eller enfödd Son:
Sanningen, vägen och livet.



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post309

Självförvållat tappat hopp om hoppet

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Tue, March 29, 2016 23:17:20
Vi är, just nu, mitt i Påskveckan. Det är ett faktum som tycks förvåna. När jag idag, på vad som bäst beskrivs som Tredjedag påsk, önskade människor jag mötte en god fortsättning, svarades med att den väl är över.

I förra veckan mötte jag en person som söndagen tidigare (Palmsöndagen kom vi fram till) hade sett mig på väg tvärs över ett av stadens torg. Personen, som vet att jag inte tillhör Svenska kyrkan utan ”något annat”, frågade – med viss nyfikenhet ändå – om det ”bara är ni muslimer som har så långa svarta fotsida kappor?”

Två episoder i närtid som väl belyser hur långt från hoppet samhället – vi – har tagit oss. Jag skriver här medvetet ”tagit oss” eftersom det inte är något som inträffat i kraft av sundhet eller naturlag. Det som har hänt är inte bara något som inträffat och nu tvingar oss till anpassning. Det vi har, har vi gjort på eget bevåg. Hopplöst.

Så läser jag på nytt nätupplagan av Dagens Nyheter, där Malin Ullgren skriver under rubriken ”Det är livsfarligt när människor förlorar hoppet om hoppet” (2016-03-29). Hon rör sig i en västvärld kantad av terrorism: ”Vi ser just nu en ny form av världssmärta: en förlorad framtidstro. Man kan skratta åt att medelklassen uttrycker det. Men bristen på hopp kan också ha förödande konsekvenser; som det förlorade hoppet hos en ung europeisk utanförskapsgeneration.”

Som final ställer hon frågan: ”När kommer vändningen? Med rörelser som varken dras till det auktoritära eller till våldet, men som ändå förmår samla och som gör hoppet hoppfullt igen.”

Länk till artikeln på DN.se

Hennes text är belysande. Symptomatisk för vår tid; en tid där vi – vilket jag skrivit mycket om – med början i upplysningstiden, programmatiskt har gjort oss av med just hoppet som en omistlig och integrerad del i vårt kristna arv. ”Till hans namn skall folken sätta sitt hopp” (Matt 12:21). Och hon skriver den efter att, gissningsvis, låtit sig involveras i i alla fall någon av påskhelgens traditioner vars upprinnelse är det nya hopp hon själv frågar efter.

I min förra lilla betraktelse här, som även den tog utgångspunkt i en DN-artikel, hänvisade jag till en av mig tidigare skriven text. Och med risk för att bli tjatig (men det kanske fordras?) vill jag även som svar till Ullgren tipsa om något tidigare skrivet. Ja, till en hel bok som inte handlar om något annat än hopp och en rörelse som sträcker sig så långt som ända in i evigheten.

Länk till tidigare betraktelse.

Måhända är ett eskatologiskt perspektiv allt för omfattande för att ses på nyhetsförmedlarnas radar. Kanske kommer inte heller denna text på Ullgrens skärm. Men i förordet till boken kan läsas bl.a. följande: ”Kan man i december 2015 färdigställa en bok som syftar till att förmedla genomgripande nyheter utan att nämna terrordåden i Paris den 13 november? […] ’I Sanningens tjänst’ landar rakt in i en tid som på många sätt präglas av oro, rädsla och svårigheter. Inte minst för oss kristna. Samtidigt är ärendet med volymen att bringa Sanningens och glädjens budskap, bidra med viss ordning och att ingjuta hopp och tro.”
(”I Sanningens tjänst” av Franciskus Urban Sylvan, ISBN: 9781364745479)

Redan profeterna; de som gav i utsikt vad som skulle ske under Påsken, vittnade om vad som nu efterlängtas och skrivs om: ”Det finns hopp för din framtid” (Jeremia 31:17)

God och hoppfull fortsättning!

Fr. Franciskus Urban




***
"I Sanningens tjänst" säljs i bokhandeln i Sverige och globalt. Exempelvis här:
https://www.adlibris.com/se/bok/i-sanningens-tjanst-9781364745479



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post308

Orkar du mer uppståndelse?

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Mon, March 28, 2016 18:37:33
Kristus är uppstånden! Festen har just börjat men frågan är om vi orkar mer uppståndelse? Alltså riktig uppståndelse – inte sådan den illustreras på många håll utan som tar fasta på det skifte Jesu seger över döden innebar; som faktiskt gjorde upp med illusionen att jordisk makt kan rädda mänskligheten.

Jag läste artikeln ”Radikal präst vill se kyrkan jämställd med staten” av Anna-Lena Laurén, i lördagens upplaga av DN (2016-03-26). I den intervjuas prästen och den tidigare rysk-ortodoxa kyrkans talesperson i samhälleliga frågor, Vsevolod Tjaplin. Han säger att han ser sig som folkets man och att det ”behövs en ny religiositet, en stark, samhällelig sådan. Det är det effektivaste verktyget mot terrorismen. En sekulär livsstil gör inte människan lycklig, den ger henne inget att leva för. Att ha materiellt överflöd som sin enda ledstjärna är tråkigt. Därför letar folk efter en högre mening. Vi måste ge dem det för att de inte ska gå med i IS eller andra sekter. Vi måste bygga samhället på kristen grund. Kristendomen ska vara juridisk, samhällelig och intellektuell referensram.” (Länk till artikeln i DN)

Han menar vidare att ”Kyrkan inte ska vara en del av statsapparaten utan utanför den. Men kyrkan ska alltid tala till staten som en jämlike och inte tillåta att staten bestämmer över oss.” Det är kanske inte svårt att ana varför denne gudsman inte längre har kvar tjänsten som talesperson i samhälleliga frågor. Någon fann honom uppenbarligen misshaglig.

För nästan exakt ett år sedan skrev jag själv texten ”Kyrkan – garanten mot islamisering” i vilken jag bland annat diskuterar demokrati, värderingar, islamisering och, egentligen, människans plats i världen och Kyrkans betydelse för den. Jag blev då varnad för att skriva den vilket i efterhand skulle visa sig vara obefogat, ty efter elektronisk publicering hördes inte ett ord. Kanske skall tystnaden tolkas som annat än ointresse? Kanske kan den läsas igen?

”Jag har redan nämnt att problemet att adressera lika gärna skulle kunna vara sekulariseringen. Och det är faktiskt så, att avsaknaden av ett språk för och en relation till det heliga; till Gud, är en del i problematiken. Hade människan varit välförankrad i den Kristna tron hade hon varit, inte immun, men bättre rustad att hantera såväl rationell som irrationell rädsla. Det av den enkla anledningen att levd kristen tro; sökandet efter Gud, leder till kontakt med sig själv vilket skapar trygghet. Dessutom innebär tron på Gud en växande relation med det obeskrivbara, ja med det radikalt annorlunda.”

Länk till ”Kyrkan – garanten mot islamisering”

När Jesus red in i Jerusalem och med rätta togs emot och hyllades som Konung förstod inte många att han var så mycket mer än en jordisk kung som skulle befria sitt folk. Men döden på korset och, framför allt, uppståndelsen från det döda gjorde upp med det gamla förbundets kungar vilka, hur rättfärdiga de än var, var tillsatta på önskemål av människor.

”Problemet som jag har adresserat måste hanteras på den nivå där det existerar. Eftersom staten; varken via lag eller via andra politiska beslut, nej inte ens den metod med vilken lagarna stiftas och besluten fattas: demokratin, kan få människan att bli mindre rädd, återstår den personliga.
Det är människan – personen – som upplever; bär på värderingar; har tro och är skapad av Gud till Guds avbild med potential att bli lik Gud. Det är människan - inte staten. Det är i relationen mellan människa och Gud som lösningen finns. Det behövs, initialt, bättre kunskap om Kristen tro, lära och tradition vilket odlar en personlig och välgrund relation till Treenig Gud. Och förutsättningen; garanten för detta är Kyrkan.” (”Kyrkan – garanten mot islamisering”)

Jesus, sann Gud och sann människa, öppnade möjligheten för oss att nå längre än vår egen fattningsförmåga. Det är uppståndelse! Men skapar det något rabalder idag? Orkar vi med mer uppståndelse efter alla fjädrar, ägg och påskmust?

God fortsättning på Påsken!

Fr. Franciskus Urban



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post307

Må den Goda kraften spira och spridas

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Wed, March 23, 2016 00:39:03



Den 23 november 2015, på den helige Clemens dag, skrevs förordet till boken "I Sanningens tjänst". Det var tio dagar efter terrordådet i Paris samma år. Europa behöver nu, på nytt, hitta tillbaka och finna en väg framåt. Men till vad? Hur ser den ut?

Ur bokens förord kan man läsa följande:

"Boken du nu håller i din hand, vars titel syftar på Jesu egna ord om vem han är: vägen, sanningen och livet, är en samling predikningar givna under kyrkoåret 2014-2015. De återges här precis som de gavs i olika nordisk-katolska församlingar i Norge och Sverige. Och i slutet av året, då den yttersta tiden utgör tema för läsningarna, var det något som hände. Frågan ställdes då om vi, den första advent 2014, den dag som inledde kyrkoåret, kunde veta vad som skulle komma att ske vid årets slut? Kan man i december 2015 färdigställa en bok som syftar till att förmedla genomgripande nyheter utan att nämna terrordåden i Paris den 13 november? Utan att själv svara på de frågorna konstaterar jag att det nu är gjort och att detta har tidigarelagt publiceringen av denna bok. Men det förändrar ingenting.

I Sanningens tjänst landar rakt in i en tid som på många sätt präglas av oro, rädsla och svårigheter. Inte minst för oss kristna. Samtidigt är ärendet med volymen att bringa Sanningens och glädjens budskap, bidra med viss ordning och att ingjuta hopp och tro. Precis som jag tror att den helige Clemens en gång önskade då han skrev:

'Vår Herres Jesu Kristi nåd vare med er och med alla överallt som är kallade av Gud genom honom, genom vilken härlighet, ära, välde och majestät tillhör Gud från evighet till evigheternas evighet. Amen'"

I Sanningens tjänst finns i bokhandeln, bland annat här:
https://www.adlibris.com/se/bok/i-sanningens-tjanst-9781364745479



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post306

Grundad eller lagstadgad mening?

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Mon, February 29, 2016 21:51:57
”Lagar är de medel vi har idag att påverka människors syn och attityder.” Detta sades av en professor emeriti i straffrätt, i televisionens morgonprogram (2016-02-22) med slutklämmen: ”i synnerhet som vi inte längre har Gud och Djävulen att skrämma med.” Detta borde, även hos dem som (ännu) inte vunnit en gudstro, väcka oro och mana till eftertanke.

Vad som diskuterades i morgonsoffan var bl.a. frågan om eutanasi (aktiv dödshjälp), en av flera moralfrågor som, inte minst efter Liberala ungdomsförbundets i Stockolm beslut om att legalisera incest och nekrofili, kommer att ha avgörande påverkan på vår civilisation. Det är frågor som speglar vilken syn samhället har på människan och hennes värdighet.

Konsekvensen av detta förhållningssätt; att vi nu skulle vara hänvisade till att stifta lagar för att människor skall hålla sig på rätt väg, tyder på idel uppgivenhet och moralisk upplösning. Men än värre signalerar det att staten genom lagstiftning ser sig bemyndigad att styra över hur människor skall tänka och förhålla sig till, som det brukar heta: de stora frågorna. Hennes uttalande stödjer också trenden att i Sverige står lag över rätt.

Så vad händer den dagen då en majoritet av riksdagens ledamöter är för aktiv dödshjälp? eller att syskon (efter samtycke, N.B.) skall få ha sex med varandra? Eller att s.k. ”antalsneutrala äktenskap” (månggifte) skall vara lagligt? Svaret måste bli att nya lagar stiftas vilka per den nya definitionen gör saken rätt. Till detta har folket bara att anpassa sig och, med hot om straff, också lära sig tycka är korrekt. Skulle därtill nekrofili göras lagligt blir frågan om möjligt än mer absurd: Vad händer i det flerhövdade ”äktenskapet” då en av parterna dör?

Men inget annat var väl att vänta i en nation där staten ser sig hotad av Gud och helst vill göra sig av med den kristna tron och läran, alternativt att all religionsutövning skall ske under samma tak och myndighet, i ordnade former.

Helt klart är, att då Gud kastas ut lämnas allt öppet för Djävulen. Och vad vi aldrig får glömma i kampen mot ondskan är att till och med Satan tror på Gud, men tillber sig själv.

Kyrie Eleison!




Texten ovan publicerades i Världen Idag (under rubriken "Den trolösa anpassligheten), måndagen den 21 mars 2016.

Länk: http://www.varldenidag.se/debatt/den-trolosa-anpassligheten/Bbbpcg!NSzIwnDQxvrPK99DzDWfsw/




  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post305

Länge än till Jul

Mitt livPosted by Franciskus Urban Sun, November 29, 2015 00:21:02


Läs om böckerna I Guds namn, Större än och I Sanningens tjänst i bifogad PDF



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post304

1 Advent

Diktat livPosted by Franciskus Urban Sun, November 29, 2015 00:16:30
Var dag bjuder sin egen sära art
nytt tar från det förra vid.
Då gränsen görs tydlig blir det uppenbart,
hur steget tas in i den nya tid.
Där spirar hoppet; det brinner klart,
ett litet steg och där bjuds frid.

  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post303

Svårt att tro

Mitt livPosted by Franciskus Urban Mon, November 23, 2015 22:37:26


Det är nästan för bra för att vara sant. Men det är sant! På grund av det angelägna innehållet och tack vare tidigarelagd hantering och tryckning, kommer boken 'I Sanningens tjänst' att ges ut redan under 2015.

Boken, som är en fortsättning på boken 'I Guds namn' (men fristående), var planerad att komma ut under första kvartalet 2016. Men då utvecklingen i samhället och de negativa krafter som driver den inte verkar vilja vila, så vilar inte heller jag.

Från bokens baksidestext:
"Människan behöver inte fly in i sagans eller fantasins värld för att bli varse dramatik. Kampen mellan gott och ont utspelas ständigt och vid en front utkämpas slaget om den sanning som i den senmoderna ("postmoderna") eran kommit att relativiseras. 'I Sanningens tjänst' vill, i form av ett kyrkoårs predikningar, visa på att Sanningen inte är en obskyr idé; ingen ideologi bland andra, utan realitet; en person. Sanningsanspråket är, i Kristen tro och lära, inte en fråga om makt, utan en förutsättning för en rad fundamentala principer och ett gott liv. "

Läs mer på hemsidan om lansering etcetera. Även en Facebooksida kommer att sättas upp för boken.




  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post302