Alive tactics by Franciskus Urban

Alive tactics by Franciskus Urban

Något litet om det mesta och nödvändigaste i livet

+

Rätten till ett språk om det heliga

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Wed, February 12, 2014 18:18:29


Att åter få rätten till ett språk om det heliga, är ett första steg.

Det är inte lätt att begripa sig på finanssektorn utan att ha kunskap om den. Eller ett språk för dess mekanismer. Att förstå en kultur på djupet är svårt utan att kunna dess koder. Likadant med fotboll; man måste veta att tolka domarens röda kort för att förstå varför nummer åtta plötsligt slutar spela. Inom matematiken blir man snabbt varse innebörden av ett plustecken. Trafikregler, grammatik och hushållsekonomi, är också nycklar till att förstå, orientera sig i och klara tillvaron.

Förhåller det sig annorlunda på trons område? Självklart inte! För att människan skall kunna närma sig, hantera föreställningar om och förstå talet om Gud; om det heliga, så behövs ett språk. Kunskaper räcker inte. Språket ligger djupare och det är det som fattas oss. Det är språket många är berövade på.

Vi lär oss om vad som krävs för att bli en framgångsrik, nyttig och lycklig (?) individ, hur detta mäts i ekonomiska termer och att det som inte motsvarar den bilden skall skuffas undan. Gömmas. Alternativt medicineras bort. Men hur många – hand upp! – har fått höra om gudomliggörelse? Hur många har ett språk för att handskas med den tanken?

Härom söndagen predikade jag utifrån två texter där det stormade. Det var dels ur Jona, dels ur evangelietexten där Jesus stillar stormen.

”Åter till stormen. Men inte Jonas’ storm. Inte heller den storm som Jesus stillade. Utan till vårt eget oväder – det trosmässiga o-väder vi befinner oss i. För tänk att vi, jämfört med vår nuvarande situation, hade kunnat skatta oss lyckliga om det stormade. Men denna totala stiltje… Kyrie Eleison! Förbarma dig Herre över oss.

Jona kastade sig i havet. Han offrade sig själv för att blidka Herren för att inte låta sina egna oförrätter drabba oskyldiga människor. Vad hade han gjort för fel? Han flydde bort från Herrens ansikte. Vem kastar sig i havet i vår tid? Vem, idag, offrar eget välbefinnande, egen bekvämlighet och vinst för att spara liv? Andras liv! Det kanske inte behövs? Ingen i vår tid gör väl fel..? Det är inte fruktbart att idag tala om att man flyr från Herrens ansikte i ren fruktan… Idag finns varken fruktan eller Herre. Idag är man sig själv nog.

Vad var det Paulus skrev till församlingen i Korint? Jo, att dödsdomen var utdelad. Den var utdelad för att man litade mer på sig själva än på Gud. Och åter igen överfört till vår egen tid, så har döden inträtt. Det är andlig stiltje. Vi flyr inte längre bort från Herrens ansikte. Vi har glömt Hans namn. Vi har glömt Honom. Vi har vänt Honom ryggen.

Vi har glömt hans namn. Vi befinner oss i stormens öga. Här är det stiltje; en försåtlig plats med ett bedrägligt lugn. Och vi är rädda.”


Vi har inte längre något språk…

Vi pratade om sådana ting idag, jag och en vän som jag inte träffat på många år. Vi satte oss på ett fik och som så ofta, då man befinner sig i en miljö där människor tillfälligt tillåter sig att stanna upp en smula; där röster och samtal från olika sällskap blir till ett lågmält sorl, där tränger ord och samtal om heliga stora ting igenom, liksom skär en öppning in till en annan dimension. Då Gud nämns vid ett bord spetsas öron vid flera. Sorlet dämpas och det lyssnas intensivt. ”Hörde jag rätt? Nämndes Gud där borta?” Nyfiket…

Intresset finns. Törsten, törsten är svår. Hungern sliter sönder människan, skapar rädslor och förminskar. Planen var (och är) gudomliggörelse. Och det kräver ett språk för det heliga, för det stora och ofattbara. Att återta rätten till språket är ett första steg på vägen.

Reclaim!



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post251