Alive tactics by Franciskus Urban

Alive tactics by Franciskus Urban

Något litet om det mesta och nödvändigaste i livet

+

Våffelafton?

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Mon, March 24, 2014 16:34:51


Eftersom morgondagen, den 25 mars, kanske är mest känd som våffeldagen så måste det idag vara våffelafton. Dag föregås ju alltid av afton. Du vet; julafton kommer dagen före juldagen. Och som saker har utvecklats avseende firandet av helgade dagar; att dagen blivit något som kommer i andra hand och aftonen blivit det primära, så låt oss glömma morgondagen och koncentrera glufsandet till denna afton. Så är det både gjort och klart.

Det sägs att namnet våffeldagen kommer ur det äldre Vårfrudagen – alltså i bemärkelsen Vår Fru. Den som avses är ingen mindre än Guds heliga moder, Jungfrun Maria, som alltid är värd vår vördnad och uppmärksamhet. Men just i morgon, den 25 mars (alltså), firas Marie Bebådelsedag; den dag Ärkeängeln Gabriel kom med budskapet att hon skulle föda det gossebarn som skulle ges namnet Jesus.

Och genom att aftonen redan är överstökad kan dagen ägnas åt väsentligheter. Om man inte gjorde det i söndags vill säga – ägnade sig åt väsentligheter alltså. Somliga firade ju våffelafton redan i lördags baserat på att Marie Bebådelsedag inföll på en söndag. Det är mest rationellt så. Vilket i och för sig skapar ett hål i kyrkokalendern på tisdag. Alltså imorgon. Eller ”imon” som somliga väljer att stava det. Även det i rationalitetens och bekvämlighetens namn gissar jag; färre kluriga bokstäver att hålla ordning på.

Men detta låter väl allt för rörigt för att det skall vara riktigt bra? – ”Amen på det!”, som den gode ärkediakonen hade sagt. (Lägg märke till att det är en annan person än Ärkeängeln Gabriel). Han är nämligen stor vän av ordning. Eller Ordning, som jag vill säga för att ge den ytterligare tyngd.

Under den gångna helgen har det avhandlats flera motsvarande frågor av vikt i Stockholm. För av vikt är precis vad dessa ting är. Ty som det är nu blir en ju fullkomligt cirkus-yr – snudd på skogstokig – över alla varianter och versioner. Bebådelsen hänger intimt samman med (nej, det var då rakt ingen Freudiansk felsägning) födelsedagen. Och ingen skulle väl komma på tanken att markera vår Herres födelse på annan dag än hans födelsedag?! Hur hade det sett ut om Guds människoblivande och nedkomst firades kvällen innan, på julafton..? Mitt i adventsfastan!

Det har blivit en del resor på sistone. Nyss lidna helg till Stockholm, som sagt, och helgen dessförinnan bar det av till Göteborg. Där, på västkusten, bjöds det en konferens om församlingsbygge. Egentligen var rubriken ”Church Planting” vilket kan leda såväl tankar som Ordning fel. Och ”kyrkplantering” på svenska låter inte så hippt. Dessutom för det snarare tankarna till rabatten utan för porten än till det konkreta arbetet med att återetablera Kyrkan här i missionsprovinsen. Nåväl, huvudtalare i Göteborg var en amerikans biskop från Anglican Mission och som varande församlingsbyggare – låt vara i ett mer modest sammanhang här i Sveriges trädgård – var det intressant att lyssna, knyta kontakter och kanske framför allt svara på en mängd frågor från deltagarna från Sverige om hur man kan vara nordisk och ortodox samtidigt.

Resan till Stockholm var av mer intern karaktär. Och på ett plan är en stockholmsresa lite som att åka hem eftersom moderförsamlingen ligger där. Jag hade dessutom, utöver alla möten, den stora glädjen att få predika i söndagens högmässa. Vi firade, helt i linje med Ordningen, inte bebådelsen utan höll oss till Stora Fastans ena söndagliga tema: kampen mot ondskan – något som kan få vem som helst att sätta våfflan i vrångstrupen, om inte annat så i ren ånger såhär i fastetider.

Nu kan jag bara komma på ett sätt att värdigt runda av detta. Och det är med Marias lovsång; Jungfruns egna ord då hon hade tagit emot beskedet om att bli havande med, föda och lyda Herren med glädje.

”Då sade Maria:
’Min själ prisar storligen Herren,
och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.

Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet;
och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.

Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig,
och heligt är hans namn.

Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte
över dem som frukta honom.

Han har utfört väldiga gärningar med sin arm,
han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.

Härskare har han störtat från deras troner,
och ringa män har han upphöjt;

hungriga har han mättat med sitt goda,
och rika har han skickat bort med tomma händer.

Han har tagit sig an sin tjänare Israel
och tänkt på att bevisa barmhärtighet

mot Abraham
och mot hans säd till evig tid,

efter sitt löfte till våra fäder.’”

(Luk. 1:47-55)


Pax+


PS: Jag har inget emot varken våfflor, planteringar eller aftnar. Så är det sagt. Och om också du undrar hur man kan vara nordisk, ortodox och katolik samtidigt rekommenderar jag bloggposten ”Heliga kor i missionsprovinsen Sverige” som ingång.



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post254