Alive tactics by Franciskus Urban

Alive tactics by Franciskus Urban

Något litet om det mesta och nödvändigaste i livet

+

Så neutrala att vi blir anemiska

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Tue, February 24, 2015 00:06:11

Begreppet neutralitet har, menar många, tjänat Sverige väl. Inte minst under andra världskriget då neutralitetspolitiken bidrog till att landet hölls utanför de regelrätta stridigheterna. Att vara neutral har också kommit att näst intill bli en synonym till begreppet objektiv. Och att vara objektiv anses som något sunt och omdömesgillt. Vad som dock sällan framkommer är att det är bedrägligt att tro att man som människa kan vara objektiv. Vi är nämligen alla (!) färgade av historia, tro, sammanhang etcetera.

I en nyhetssändning under kvällen framkom att ett politiskt ungdomsförbund i Skåne nu beslutat att driva frågan om ”antalsneutrala äktenskap”. Och detta kan ju låta just så neutralt och bekymmersfritt som det (gissar jag) vill framstå. Vad som de facto sägs är att man är för månggifte, alltså polygami och bigami.

På SVT framförs, kopplat till TV-inslaget:
”Precis som att man får lov att gifta sig med vem man vill, ska man också få lov att gifta sig med hur många man vill. Det är inte politikerna som avgör vilka man blir kär i, och hur många man vill gifta sig med.”
(Länk till källa).

Vilket av de politiska ungdomsförbunden det är som nu uttalar sig är i princip ointressant. I samma text står att läsa att:
”den tvåsamma juridiskt bindande äktenskapbalken står lågt i kurs hos dom flesta ungdomsförbund, från höger till vänser. SSU, ung vänster och grön ungdom vill istället ha en samlevnadsbalk, centern och liberala ungdomförbundet vill liksom muf i skåne ha antalsneutrala äktenskap.”


Detta är alltså ingen ny debatt. Den har varit på tapeten tidigare. Men risken är att frågan, då den nu väcks igen, kommer att klättra på dagordning över viktiga reformfrågor och att den ges motsvarande proportioner som exempelvis rättigheten (exempelvis för ”könsneutrala” par) att bli med barn, vilket har gjorts till en fråga om mänskliga rättigheter.

Begreppet ”antalsneutral” får saken att verka, just neutral, d v s något alldagligt och naturligt. Men hur har de som, nu och i framtiden, kan tänka sig stå bakom en lagändring (ja, bigami är olagligt) tidigare resonerat då det handlar om månggifte i andra kulturer?

Hur kommer de instanser som idag har vigselrätt att ställa sig vid en eventuell lagändring? Jag kan nämligen inte tänka mig annat än att, precis som då det gäller ”könsneutrala” äktenskap, det blir ett krav för den som vill fortsätta att kunna viga att man måste acceptera att genomföra även ”antalsneutrala” akter.

Hur många samfund kommer, ännu en gång, låta sig påverkas av världslig makts påverkan för att få behålla vigselrätten? Kanske får vi en ny diskussion om vad ett sakrament (helig handling) är? Jag välkomnar ett sådant samtal och konstaterar samtidigt att jag är glad för att tillhöra ett samfund som inte har annat än sakramental vigselrätt.

Man skulle, på ett plan, kunna säga att denna fråga enbart rör sig på ett sekulärt och juridiskt plan. Och beträffande äktenskapets (världsligt) juridiska dimensioner är det så. Men det finns fler aspekter; såväl moraliska som allmänmänskliga. Och jag hoppas verkligen att Kyrkan gör sin röst hörd i sammanhanget och tydligt visar att inte alla är neutrala och att det finns människor av kött och blod som ännu har hopp om mänskligheten.






  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post286