Alive tactics by Franciskus Urban

Alive tactics by Franciskus Urban

Något litet om det mesta och nödvändigaste i livet

+

Ett förtydligande

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Thu, October 01, 2015 00:06:22


Jag lät publicera följande text på Facebook:

”Det är inte korrekt att påstå att vi är ett gudlöst folk. Människan har alltid [en] Gud. Problemet är bristen på tro och tilltro och bör därför benämnas för vad det är: Trolöshet.

Men detta är inte i första hand en juridisk fråga. Det är en hälsofråga. En person som lider brist på järn, vätska eller vitaminer tillförs detta för bättre hälsa.

Det konstateras att allt fler lider av depression, ångest och stress. Det är till och med så att sorg nu förs upp på WHOs lista över diagnoser. Men järnbrist botas inte genom åderlåtning. Inte heller helas människans brister genom ytterligare dränering.

Trolöshet botas med öppenhet för det heliga genom lyssnande på och mottagande av Sanningen.”

En person kommenterade rakt och ärligt att texten är svår att förstå. Därför vill jag här och nu, i tacksamhet över kommentaren, göra ett försök att brodera ut och förklara. Jag har därför delat upp texten bit för bit nedan.

Bakgrunden är den sekularisering, relativism och normupplösning vi idag lider av och som fortsätter att breda ut sig. Detta har resulterat i en beröringsskräck för det som är heligt; för tal om Treenig Gud och för religiös utövning.

Som kritik mot detta hörs ibland röster för att vi är gudlösa, alltså saknar Gud i vår kultur. Men det är inte sant. Därav den första meningen:

Det är inte korrekt att påstå att vi är ett gudlöst folk.

Som svar på det hävdar jag att:

Människan har alltid [en] Gud.

Det betyder att oavsett vad människan säger sig tro eller veta, så finns Gud. Guds existens är inte beroende av om någon tror på Gud. Gud existerar och Gud älskar sin skapelse människan.

Meningen täcker också in det faktum att människan gör sig avgudar, d v s håller annat är Gud (Fadern) högre. Det kan handla om idoler eller pengar. Det kan också handla om andra mer eller mindre uttalade gudar eller antigudar (djävlar, för att tala svenska).

Problemet är bristen på tro och tilltro och bör därför benämnas för vad det är: Trolöshet.

Men om då problemet inte är gudlöshet; varför har det blivit som det blivit? Varför breder sekulariseringen ut sig? Varför har rädslan för att prata om det heliga uppstått? Jo, helt enkelt för att tron sakta men säkert har monterats ned genom målinriktade insatser och kampanjer. Att tro på Gud, att leva efter kristen tro och lära har medvetet förminskats och förlöjligats med argument som vetenskap, upplysning och individualism.

Problemet är alltså inte gudlöshet utan avsaknad av tro: Trolöshet.

Men detta är inte i första hand en juridisk fråga.

Begreppet trolöshet används ofta i juridiska sammanhang. Jämför exempelvis med begreppet trolöshet mot huvudman. Detta skulle på ett vis kunna användas i relationen mellan Gud och människa eftersom det är människan som har vänt sig bort från Gud. Inte tvärt om. Det är vi som är trolösa (sviker) vår huvudman (Gud Skaparen).

Men tro är inte juridik även om Traditionen omfattar en mängd dogmer (rättesnören) och Kristi lära vilar på den gammaltestamentliga lagen (exempelvis Tio Guds bud).

Det är en hälsofråga.

Tron på Jesus Kristus, Guds enfödde Son, handlar framför allt om att människan skall räddas till evigt liv; helas. Gud blev människa (i Jesus Kristus) för att människan skall kunna bli gudomliggjord.

Att se Kyrkan som ett sjukhus eller en vårdcentral är därför inte fel. Precis som kroppen behöver omvårdnad för att hålla sig frisk och fungera, så behöver själen omvårdnad. Människan är ju inte (bara) sin kropp, utan en själ som utrustats med kropp.

En person som lider brist på järn, vätska eller vitaminer tillförs detta för bättre hälsa.

Vi har alltså bland oss en brist på tro. Det är en sjukdom som har drabbat människan. Här kan vi prata om synd som inte heller är en juridisk term (även om många har den Lutherska bilden), utan synd handlar om bortvändhet från Gud; en brist på tillit, vilket jag menar bäst beskrivs som ett sjukdomstillstånd i stället för i juridiska (eller moralistiska) termer.

Det konstateras att allt fler lider av depression, ångest och stress.

Denna brist på tro och tilltro visar sig nu i form av ohälsa som drabbar såväl själ som kropp och samhällskroppen. Det talas i media om hur fler och fler drabbas av depression, ångest och stress. Detta beror på, menar jag, avsaknad av fast grund och mening i och med livet. Det beror på materialismen och att kraven på oss att vi skall vara framgångsrika och lyckliga tagit ohemula proportioner.

Om detta kan så klart skrivas många spaltmeter, men jag tror att du som nu läser detta har ett hum om vad jag menar.

Så vävde jag in det här med WHO och den lista som finns över sjukdomar och diagnoser:

Det är till och med så att sorg nu förs upp på WHOs lista över diagnoser.

Jag läste själv häromdagen en artikel om just detta och det sätter verkligen fingret på tillståndet i världen. Vi människor måste nu vara så framgångsrika och lyckliga att vi inte ens kan få känna sorg. För det är obehagligt för omgivningen när någon är ledsen. Jag blir själv väldigt ledsen då jag läser att sorg därmed betraktas som ett sjukdomstillstånd.

Artikeln jag läste finns via följande länk:
http://www.kristeligt-dagblad.dk/danmark/fn-vil-goere-sorg-til-en-diagnose

Men järnbrist botas inte genom åderlåtning. Inte heller helas människans brister genom ytterligare dränering.

Åderlåtning blir här lite roligt eftersom det var något man ägnade sig åt under den hemska och mörka medeltiden. Och eftersom man på medeltiden i Europa var kristna måste kristendomen vara en medeltida uppfattning… (Ja, jag är lite sarkastisk och nej, medeltiden var inte hemsk och mörk).

Nej, järnbrist botas inte genom åderlåtning. Och på samma sätt förhåller det sig med bristen på tro.

Trolöshet botas med öppenhet för det heliga genom lyssnande på och mottagande av Sanningen.

Trolösheten är alltså en brist; en avsaknad av tro. Och precis som järnbrist behandlas genom att järn tillförs kroppen, måste bristen på tro behandlas genom tillförsel av sådant som bygger upp och stärker tron. Enklare än så kan det inte uttryckas.

Hur byggs och stärks tron då? Jo genom att man trotsar rädslan och beröringsskräcken för det heliga och talet om det heliga; genom att man är öppen för det heliga. Tron byggs och stärks genom deltagande i gudstjänst; att man hör och lyssnar till Evangeliet (Det glada budskapet om att Jesus Kristus är uppstånden!) och att man närmar sig altaret och det allra heligaste sakramentet.

Och så var det det här med Sanningen. Detta är det svåraste för nutidsmänniskan som har fått lära sig att själv definiera och formulera (sin egen) sanning. Detta är relativism och relativism är det som lett fram till det kaos vi idag har då alla förhåller sig till sin egen sanning. Eller: ingen förhåller sig till det som verkligen är sant. Relativismen menar att det inte finns någon absolut sanning… vilket i sig har en inbyggd logik som inte håller.

Sanning är inte en teori eller någon diffus idé. Sanning är Person.

Men vem är då Sanning?

”Jesus svarade: ’Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig’” (Johannes 14:6)




  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post299