Alive tactics by Franciskus Urban

Alive tactics by Franciskus Urban

Något litet om det mesta och nödvändigaste i livet

+

Självförvållat tappat hopp om hoppet

Ett himla livPosted by Franciskus Urban Tue, March 29, 2016 23:17:20
Vi är, just nu, mitt i Påskveckan. Det är ett faktum som tycks förvåna. När jag idag, på vad som bäst beskrivs som Tredjedag påsk, önskade människor jag mötte en god fortsättning, svarades med att den väl är över.

I förra veckan mötte jag en person som söndagen tidigare (Palmsöndagen kom vi fram till) hade sett mig på väg tvärs över ett av stadens torg. Personen, som vet att jag inte tillhör Svenska kyrkan utan ”något annat”, frågade – med viss nyfikenhet ändå – om det ”bara är ni muslimer som har så långa svarta fotsida kappor?”

Två episoder i närtid som väl belyser hur långt från hoppet samhället – vi – har tagit oss. Jag skriver här medvetet ”tagit oss” eftersom det inte är något som inträffat i kraft av sundhet eller naturlag. Det som har hänt är inte bara något som inträffat och nu tvingar oss till anpassning. Det vi har, har vi gjort på eget bevåg. Hopplöst.

Så läser jag på nytt nätupplagan av Dagens Nyheter, där Malin Ullgren skriver under rubriken ”Det är livsfarligt när människor förlorar hoppet om hoppet” (2016-03-29). Hon rör sig i en västvärld kantad av terrorism: ”Vi ser just nu en ny form av världssmärta: en förlorad framtidstro. Man kan skratta åt att medelklassen uttrycker det. Men bristen på hopp kan också ha förödande konsekvenser; som det förlorade hoppet hos en ung europeisk utanförskapsgeneration.”

Som final ställer hon frågan: ”När kommer vändningen? Med rörelser som varken dras till det auktoritära eller till våldet, men som ändå förmår samla och som gör hoppet hoppfullt igen.”

Länk till artikeln på DN.se

Hennes text är belysande. Symptomatisk för vår tid; en tid där vi – vilket jag skrivit mycket om – med början i upplysningstiden, programmatiskt har gjort oss av med just hoppet som en omistlig och integrerad del i vårt kristna arv. ”Till hans namn skall folken sätta sitt hopp” (Matt 12:21). Och hon skriver den efter att, gissningsvis, låtit sig involveras i i alla fall någon av påskhelgens traditioner vars upprinnelse är det nya hopp hon själv frågar efter.

I min förra lilla betraktelse här, som även den tog utgångspunkt i en DN-artikel, hänvisade jag till en av mig tidigare skriven text. Och med risk för att bli tjatig (men det kanske fordras?) vill jag även som svar till Ullgren tipsa om något tidigare skrivet. Ja, till en hel bok som inte handlar om något annat än hopp och en rörelse som sträcker sig så långt som ända in i evigheten.

Länk till tidigare betraktelse.

Måhända är ett eskatologiskt perspektiv allt för omfattande för att ses på nyhetsförmedlarnas radar. Kanske kommer inte heller denna text på Ullgrens skärm. Men i förordet till boken kan läsas bl.a. följande: ”Kan man i december 2015 färdigställa en bok som syftar till att förmedla genomgripande nyheter utan att nämna terrordåden i Paris den 13 november? […] ’I Sanningens tjänst’ landar rakt in i en tid som på många sätt präglas av oro, rädsla och svårigheter. Inte minst för oss kristna. Samtidigt är ärendet med volymen att bringa Sanningens och glädjens budskap, bidra med viss ordning och att ingjuta hopp och tro.”
(”I Sanningens tjänst” av Franciskus Urban Sylvan, ISBN: 9781364745479)

Redan profeterna; de som gav i utsikt vad som skulle ske under Påsken, vittnade om vad som nu efterlängtas och skrivs om: ”Det finns hopp för din framtid” (Jeremia 31:17)

God och hoppfull fortsättning!

Fr. Franciskus Urban




***
"I Sanningens tjänst" säljs i bokhandeln i Sverige och globalt. Exempelvis här:
https://www.adlibris.com/se/bok/i-sanningens-tjanst-9781364745479



  • Comments(0)//blogg.a-tac.se/#post308